Jag och endometriosen

Tänkte dela med mig av min presentation i en grupp på facebook som jag & en vän med endometios har startat. Lider du utav endometrios eller känner någon som gör det så gå med i gruppen.
Klicka här för att komma till gruppen!

 

 
Jag skulle skriva en liiiten presentation om mig själv men kom på ganska snabbt att det var omöjligt.  Så här kommer det...
 
Det är faktiskt inte normalt att blöda i 7-10 dagar per månad. Det är inte normalt att ha så ont att man blir illamående & ibland kräks, eller inte kan stiga ur sängen. Man ska inte acceptera att leva så, det inte är normalt. Det är så svårt det där med mens. Man har liksom bara sig själv att jämföra med, därför behöver man andras referenser. 

2007 började jag mitt liv med endometriosen, det var en helt vanlig dag (ingen mens), men från ingenstans fick jag en obeskrivlig smärta i magen, jag kunde inte röra mig. Min man tänkte ringa efter ambulans men jag var som vanlig riktigt enveten och krällade mig ut till bilen för att sedan rusa in till akuten. Jag har inte vetat innan att man inte ska ha så ont som jag har när jag har min mens. Det är så många som tror att det ska vara så. Jag blev väldigt lättad när jag fick reda på det men fick samtidgt rådet att "bli med barn, det är det bästa du kan göra" mitt svar var "vi har försökt" och där började hela karusellen, utredningar, operation osv.

Alla dessa känslor & tankar som går igenom en när man får höra "ni har väldigt liten chans att bli med barn på egen hand". Först känns det bra, ganska glad att man fått reda på vad som är felet & att man kan göra något åt det. Sen kommer gråten, tvivlandet & sorgen över att man inte vet hur det kommer att gå & tankarna över ett barn som man så gärna vill ha. Ens eget & sin älskades kött och blod. Jag har nog aldrig mått så konstig & haft så många känslor & tankar på samma gång i hela mitt liv som då. Barn....Inte barn!? Tänk er själva!

IVF var absolut ett steg vi tänkte ta & all hjälp på vägen mot en graviditet kändes välkommen. Jag hade tänkt att bli en relativt ung mamma, men det är inte alltid livet tar en dit man hade tänk. Undrade över hur många år det skulle dröja innan vi satt med en bebis i famnen. Om vi skuller göra det i överhuvud taget!

Den 21 december 2009 kom lyckan, en liten guldklimp på 3690 g och 53 cm lång. Det var kärlek vi första ögonkastet. Graviditeten hade varit bra, lite foglossning & halsbränna bara, men det kunde jag ju leva med. Livet med vår lille Hugo gick vidare och endometriosen gjorde inte mycket väsen av sig under en lång period & jag tänkte att det hjälpte nog faktiskt att få barn. Baaam, som en käftsmäll rätt i ansiktet, smärta & sängliggandes IGEN. Kan inte konstatera annat än att min endo blev värre efter att jag fick barn (men det var det värt).

Idag är det hyffsat lugnt, periodvis. Har gjort 3 st försök till att få en litet syskon utan resultat. Endometriosen har iaf lugnat sig efter egenmedicinering tro det eller ej. Kommer mer info om detta vid ett senare tillfälle.

Bjud gärna in fler som ni vet har endometrios!

Det var genom endometriosen jag fick kontakt med Therese Terre Pettersson och många fler som har en och samma sak genemsamt - ENDOMETRIOS.


Uh! Vad hemskt att behöva leva med dessa smärtor. Har en väninna på jobbet som jag tror har det. Men hon vill inte ha barn av vad jag vet!

Svar: ❤️
Jenny Öst

2014-03-04 | 14:38:20

❤️

Svar: ❤️
Jenny Öst

2014-03-04 | 21:49:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback