Öm

Idag är jag öm, men cystan har spruckit så det känns bättre & jag kan röra på mig. Tyvärr kan jag inte hoppa runt utan att det gör ont så träingen får jag hoppa över!:/ På måndag blir det att ringa farbror doktor & se om någon kan hjälpa mig, men jag tvivlar på det. Har inte fått någon hjälp med endometriosen innan & nu har det blivit värre, vilket inte är ovanligt med åren. En myt är att endometriosen blir bättre när man blir med barn & visst, jag kände inte av något alls när jag var gravid, men några månader efter att Hugo var född kom det tillbaka med full kraft plus lite till! :( Även om jag ammade länge, runt 14 månader så hjälpte det inte. Funderar starkt på att gå till en homepoat, har hört & läst många lycko historier inom homeopati. Jag skulle kunna skriva så mycket om endometrios men jag orkar inte, det är en sån stor del utav mitt liv & jag lever med det varje dag. Men även om jag har tårar i ögonen så har jag alltid ett leende på mina läppar. Jag är så glad för allt det andra jag har i mitt liv!♥



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback