Ett försök

Ja nu har vi bestämt oss för att göra ett försök, ett försök för att få ett till barn, ett litet syskon till Hugo & det är pirrigt, jobbigt, spännande, skrämande ja allt på samma gång.

I tisdags var vi tillbaka på samma ställe där Hugo blev till, stället där vi fick se hans lilla hjärta slå för första gången, bara 7 veckor gammal i min mage. Det var en underlig känsla, jag blev liksom glad av att vara där, tårögd, bara att veta att det var där vi äntligen fick chansen att få ett barn.

Men sen blev jag nästan lite illamående, fick en klump i magen... det är även samma ställe som vi ska besöka om & om igen för att se om vi kan få ett till barn & vi vet att det kanske inte lyckas. Tänk vilken tur vi hade som blev med barn på första försöket, helt fantastiskt men...kan vi ha samma tur igen!?

Ja, det är så många känslor & tankar som kommer upp & jag vet inte vart jag ska börja. På ett sätt känns det som om det hänger väldigt mycket på mig denna gången, för det är det jag som ska stå ut med alla tester med mera. Min man är mest där som stöd för han behöver inte göra något alls egentligen... men jag är oändligt tacksam & glad att han finns där, min älskling.

Hugo fick följa med på besöket & alla sköterskor & läkaren lös upp & pratade & vinkade till honom. Det roliga var att vi fick samma läkare som vi hade när vi från första början gjorde fertilitetsundersökning på ett annat sjukhus & hon blev så glad när hon fick se hur allt gått & att vi tänkte ta nästa steg.

Allt såg iaf bra ut & nu ska jag snart börja med ägglossningstest & så får vi ta det efter det...
TO BE CONTINUED...






Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback