Jag kan inte fatta att vår fina Hugo har legat i min mage en gång i tiden, kan inte heller greppa om att han en gång i tiden var en söt liten grisfärgad bebis som var helt beroende utav mig & sin pappa Philip. Nä...det finns inte, känns som om han alltid har varit lika stor om ni förstår vad jag menar!?:) Han växer inte, han är alltid min lilla buse som susar fram som en tornado i lägenheten. Tiden går alldeles för fort & nästa vecka fyller han 2 år...redan!:o

V 18