Nu var det 1 vecka sedan jag bloggade sist, 1 vecka sedan Dixi somnade in & det har varit riktigt jobbigt. Dagen hon gick bort skulle jag egentligen jobbat men fick ledigt, dagen efter stoppade jag alla känslor inom mig & jobbade ändå eftersom dom inte fick in någon annan. Jag klarade mig bra tills en arbetskamrat frågade hur det var med mig & vad som hänt....då brast det & jag kunde inte riktigt samla mig igen efter det. Det är skit jobbigt & jag har fått hålla inne min sorg i princip varje dag eftersom jag har varit tvungen att jobba, helst utav allt skulle jag bara vilja vara ensam en hel dag & låta tårarna komma. Men jag stoppar min själv hela tiden, på någon sätt känns det som om jag har för mycket annat att göra & har andra att ta hand om, andra som kommer i första hand...men jag vet också att snart brister det & jag känner hur tungt mitt hjärta väger & hur det värker i mitt bröst. Dixi har varit i mitt liv i 15 år & var en underbar familjemedlem, min älskade lilla Dixi... hon somnade fint & ligger begravd hemma på gården hos mina föräldrar, jag har alltid en plats där jag kan besöka henne. Hon är så saknad & det var det tuffaste beslut jag någonsin fått ta, att låta henne vila...för evigt! Vila i frid min lilla sötnos, jag älskar dig!♥