Här går dagarna förbi & fortfarande har vi inte hört något ifrån IVF. Så himla tråkigt, har vart väldigt ledsen & nere nu i helgen (fast jag har inte visat det)...Det har varit många tankar som som snurrat runt i huvudet på mig & det finns inget jag kan göra åt det heller.

Ibland när jag är ensam sätter jag mig & gråter. Känns ju alltid bättre efteråt. Skulle jag börja gråta framför någon så måste jag ju ha en förklaring & det har jag inte alltid.

Ibland skulle jag bara vilja krypa upp i min mammas knä, precis som när man var liten. Att bara kunna få vara där & känns sig trygg & älskad.

Är så glad att jag har min man som verkligen tar hand om mig & förstår mig, kan alltid prata med honom. Men sen så vill jag inte lägga för mycket på honom heller, han har ju med sina tankar & funderingar över hela grejen.

Det är så svårt, men man får göra det bästa av det man redan har!

Älskar dig gubben min...♥

2008-06-16