Fortfarande overkligt

Bloggandet har lagts lite åt sidan den senaste tiden, det har inte vart min högsta prioritering, jag bär ju på ett barn och det har vart på topp 1 nu. Det är ju inte långt kvar tills hon eller han kommer hem till oss, en ny familjemedlem och det är mycket att fixa och förbereda.

Vi har väntat, kämpat, längtat och tänkt så mycket på detta lilla mirakel som snart kommer. Det känns fortfarande lite overkligt, vi gick nästan 4 år och försökte få barn och nu efter alla försök och hjälpen vi fick så har den dagen kommit. Helt otroligt, vi har bara ett litet hinder kvar och det är förlossningen, går allt bra så har vi våran egna lilla familj.

Det är nog svårt för människor att första hur detta känns om dom inte gått igenom det själva. Jag blir alltid glad när någon berättar att dom ska få ett litet barn, har aldrig känt att det har vart jobbigt även om det vart svårt för oss. Många har inte vågat berätta för mig när dom vart gravida för dom trott att jag skulle bli ledsen, men så är inte fallet.

Jag har aldrig gömt att vi har haft svårigheter att bli med barn, det har känts bättre för mig att prata om det, jag har kunnat arbeta mig igenom alla känslor kring ämnet bättre. Det var dels därför jag startade denna bloggen. Mitt största stöd har vart min man, han finns alltid där för mig och jag där för honom. Jag har haft sådan otroligt tur som har träffat honom. Vi har gått igenom så mycket ihop och jag skulle aldrig klarat det utan honom. Nu ska vi få dela ännu en sak ihop och det är nog det största utav allt... Längtar! Älskar dig gubben!

 

2009-11-02




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback