När Hugo kom till världen (känsliga varnas!!!)

Jag har inte lagt upp någon riktig förlossningsberättelse än så jag bestämde mig nu, snart 7 månader senare att det var dags. Har även lagt upp några bilder från den dagen & vissa kanske anser att dom är stötande därför varnar jag er som är känsliga & gjort bilderna i små format.


Natten till den 20 december gick jag upp för att gå på toa & kissa (som vanligt varje natt) & märkte att slemproppen hade släppt. Gick & väckte Philip & berättade om slemproppen & undrade vad sjutton vi skulle göra nu, var förlossningen på G... när & hur börjar & känns värkarna!?:) Skickade ett sms till min mamma & syster om slemproppen. Mamma skulle nämligen med på förlossningen & syrran skulle passa hundarna när vi låg inne.

Efter att vi legat i sängen & pratat en stund så somnade Philip om... men inte jag, var alldeles för nervös, uppspelt & nyfiken på vad som skulle komma så jag tänkte att det var lika bra att ladda lite inför förlossningen & gick upp & tog mig en bit mat. Men inget hände så jag gick & la mig igen & kunde somna om efter några timmar... var helt klarvaken nämligen!;)

Natten gick & dagen kom, allt var som vanligt fast jag kände små värkar krypa sig på & på kvällen blev det mer & mer, tätare & tätare. Ringde mamma & hon & min syster kom förbi. Klockan halv 1 satte det igång på riktigt & jag ville inte vara hemma mer, ringde till förlossningen & pratade lite med dom men det ända dom sa var att "känner du att du inte klarar av det mer så kom in". Jag tänkte "jag klarar allt" så vi väntade tills värkarna blev väldigt täta & kraftiga & åkte till förlossningen.

När vi kom in började mina värkar avta, antar att jag kunde slappna av mer på sjukhuset!:)
Men men...vi gick in i ett litet rum där en sköterska mätte mina värkar & dom såg bra ut men jag hade bara öppnat mig 3 cm.  Sköterskan tyckte att vi kunde lägga in oss på hotellet där istället för att åka hela vägen hem igen, det var nämligen snöstorm. Men efter att jag fått några värktabletter bestämde vi oss för att åka hem iaf, i bilen kunde jag få en lite stund sömn mellan värkarna.

Hemma så var Philip helt slut & somnade direkt, men jag kunde inte lägga mig i sängen för då satte värkarbetet igång som bara den, så jag tog ett täcke & la mig i soffan i sittande ställning. Vi var nog hemma i 2 timmar, sen kände jag att NU måste vi åka in. Ringde mamma som kom förbi & så åkte vi in till förlossningen en andra gång.

Vi var där kl 09:20 & denna gången fick vi stanna, jag hade öppnat mig 4 cm & värkarna var kraftiga.
Vi kom in i ett förlossningsrum med ett badkar som jag la mig i, det var ganska skönt & det blev mycket lättare att slappna av. Men värkarna var jobbiga & jag andades & flåsade & var helt inne i det, bredvid mig stod mamma & Philip & pratade & mitt i en värk slank plötsligt ett "HÅLL KÄFTEN" ur mig...bara sådär!:o  Jag tyckte nämligen att det var svårt att koncentrera mig när dom pratade & jag bad direkt om ursäkt när värken var över...Mamma bara log & sa "jag förstår!"

När jag plaskade där i badkaret kom läkaren in & frågade om jag ville prova lustgasen & det tog ingen lång stund innan jag tackade ja!;) Det började trycka på som bara den & poff sa de så gick vattnet kl 11:42, Philip som satt vid badkaret såg lite chokad ut men jag bara flåsade vidare.

Efter att ha legat i badkaret ett tag så fick jag gå upp & lägga mig på sängen istället, där satte dom en elektod (eller vad det nu hette!?) på Hugos huvud, när dom var klara med det fick jag ställa mig på knä lutad mot den uppfällda delan utav sängen, då blev värkarna riktigt kraftiga. Philip blev lite blek & fick lägga sig på en sacko säck & mamma var vid min sida istället...stackars blivande pappa Philip!:)

Plötsligt kände jag att huvudet var påväg ut & sa till sköterskan som bekräftade det förvånat, hon tyckte det gick så fort & att jag var så himla lugn. Efter att hon pratat med doktorn snabbt kom hon & frågade om jag ville sätta/lägga mig i förlossningsställning isället & så blev det.

Klockan 13:00 satte krystvärkarna igång & jag kände hur hela kroppen tog i, jag behövde knappt göra något (hur häftigt som helst). Philip var på fötter igen & såg sin son komma till världen klockan 13:05.
Det var den bästa känslan någonsin, en obeskrivlig känsla utav kärlek blandat med lycka...ja, helt obeskrivligt! Bara dom som fött ett barn vet vad jag menar. Tårarna rann längst kinden & en liten Hugo kom upp till mig, började skrika & söka efter bröstet.  Philip hade med tårar på sin kind & kysste mig...Rena dröm förlossningen!:)

Jag har säkert glömt några smådetaljer, men det spelar ingen roll utav det som spelar roll är att vi har våran lilla Hugo nu!:D






Nemen, vilket sammanträffade :D och så heter vi likadant också :D haha



Kram

2010-07-16 | 15:27:48

Åh jag sitter och ryser hääääär! Underbart. Så vill jag oxå ha det!:) Åh vackert!

2010-07-16 | 16:00:09

Åh, längtar nästan till nästa förlossning jag haha :D



Han är lik sig fortfarande tycker jag :)

2010-07-16 | 16:36:25

såja jenny...nu gråter jag, så fin förlossnings berättelse. Jag håller med ingen som inte själv har fått barn förstår känslan. HELT UNDERBART:) kram på er

2010-07-18 | 00:04:24

Här sitter jag och lipar efter att ha läst din förlossningsberättelse, alldeles magisk. Jag visste inte att din mamma hade varit med, det måste känts tryggt, för er båda antar jag :-)

Underbara bilder, som jag kan tänka mig väcker många minnen till liv. Kramar!

2010-07-18 | 15:39:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback