Detta året har inte börjat bra på så många vis, mycket beroende på att förra året slutade ganska dåligt. Det är så att jag numera är arbetslös, jag har aldrig varit helt utan jobb sedan jag slutade skolan, utan har alltid haft något. Har vara väldigt nere efter vår lilla Dixi gick bort & vårt lilla frö som inte ville gro, & att inte ha något jobb blev nog sista droppen. Jag har nog inte visat så mycket på utsidan men inom mig har jag burit på en börda så till slut bröt jag ihop ganska rejält, fick en ångest attack & kan säga att det är en utav dom läskigaste sakerna jag varit med om i hela mitt liv. Mitt hjärta bultar & mina ögon tåras just i denna stund när jag tänker på det & skriver om det. Det var en helt vanlig kväll & vi skulle laga lite mat & mysa i soffan med film när jag från ingenstans inte kunde andas riktigt, mitt hjärta började bulta på till tusen & jag visste inte vad jag skulle göra eller ta vägen. Jag kunde inte tänka, jag försökte fokusera på att andas men det blev inte bra, det kändes som att jag inte fick någon luft fast mina lungor fylldes gång på gång & jag blev nästan svimfädig, jag fick riktigt panik & ville bara skrika rätt ut så högt jag kunde. Men som tur var hade jag min fantastika man vid min sida som hjälpte mig & sa vad jag skulle göra & det hjälpte. Tack för att du finns min klippa! Nu mår jag bra & försöker se framåt, men sorgen i mitt hjärta sitter kvar & jag gör allt för att försöka arbeta mig igenom den. Fokuserar på min familj & dom bra sakerna som ligger för våra fötter, så nu ska jag försöka på nytt & diggar citatet ovan!:)